Behring Breivik som slagträ

Jag undrar om Anders Behring Breivik vet hur många ideologiska fränder han plötsligt har fått. Jag hoppas inte det. I så fall skulle hans dagar i häktescellen säkert te sig ljusare.

 Det sades en del nödvändigheter efter skotten på Utöya. Visst gick det att placera Behring Breivik i en politisk kontext. Hans ökända manifest var ett formligt kollage av de vanligaste islamofoba, misogyna och högerextrema  myterna och konspirationsteorierna. Det finns miljöer där man talar öppet om att västvärlden befinner sig i krig, eller under en begynnande ockupation, och att landsförrädarna måste straffas. Det fanns bränsle till Behring Breiviks vanvett. Det behövde påtalas.

 Men nu tycker jag att det har börjat gå för långt. Att döma av de senaste veckornas debatt på de gängse kultursidorna, krävs det inte särskilt mycket för att den galne norrmannen ska hoppa fram ur textmassorna. Det räcker, i princip, med att vara kritisk mot integrationspolitiken, eller att vara emot feminismen, eller att skriva innehållslösa texter om att kulturvänstern har för stor makt på Södermalm.

 Och då undrar jag faktiskt vart debatten är på väg. Själv delar jag visserligen inte någon av de ståndpunkter som nu angrips genom att man försöker påvisa likheter med vad Behring Breivik skrivit. Men jag tycker att det får finnas gränser för vilka retoriska grepp man tar till. Ett av skälen till att jag tycker så är att jag inte gillar självmål. Låt oss till exempel räkna upp tre namn ur den nära historien

Josef Stalin

Kim Il Sung

Pol Pot

 Dessa herrar kan liksom Behring Breivik placeras in i ett politiskt sammanhang, dock ett helt annat. Gemensamt för dem var att de fostrades i rörelser vars mål var jämlikhet, rättvisa och ett klasslöst samhälle. Det har den politiska högern inte upphört att påminna oss om. Och när den reaktionära propagandan börjar spåra ur på allvar låter det ungefär så här: det är i själva strävan efter att avskaffa kapitalismen och klassamhället, som man kan spåra fröet till Gulag och Dödens fält.

 Det är förstås ett djupt ohederligt sätt att föra politisk debatt på, och debatten är egentligen inte syftet. Det handlar om att utnyttja Stalin och Pol Pot till att sätta dödskallemärke på drömmen om rättvisa.

 Det är alltså ungefär som att utnyttja Anders Behring Breivik för att komma åt våra egna politiska motståndare, istället för att berätta varför de har fel.

Annonser
Explore posts in the same categories: Politik

One Comment på “Behring Breivik som slagträ”


  1. Ja, det är del i en större diskussion givetvis.. men det påminner mig om mitt eget jävla sämsta dåliga samvete. När jag skulle sätta dit min styvfar, Curt Pettersson, som för övrigt var den bästa socialdemokrat som jag mött hittills, var jag lika jävlig. I Berlin fanns en polischef, Noske, och han var just socialdemokrat också. Han slog ner de kommunistiska arbetarorganisationerna ytterst effektivt. Han fortsatte att vara polischef under Hitler, och fick medalj av honom. Så, wer hat uns veraten, die Socialdemokraten, var ju vad jag liksom tryckte ner i halsen på den stackars Curt, då ordförande i Brämhults arbetarekommun.. Jag gjorde mig alltså skyldig till en liknande dålig argumentation, när jag tog just den värste socialdemokratiskse medlöparen och sa att min styfar, var lik honom.. enbart för att diskreditera den reformism, och den hållning till demokratin.. som jag numera har gjort till min egen.. Men, anledningen till vår strid, var egentligen inte den att vi vara av så olika ideologisk övertygelse.. för mig var det en villfarelse.. någorlunda påverkbar i tonåren.. jag var 14.. och hade rekryterats av KFMLr efter att ha gått i min första demonstration mot bombningarna av Hanoi Julen 1972… och då, var visserligen Palme ute och demonstrerade, men jag blev tja bländad av r-arnas revolutions romantiska retorik.. och tja, jag gjorde grovt fel, när jag höll på och grälade med Curt Pettersson då, så, eftersom han just var den hederligaste av socialdemokrater.. Han vägrade att utnyttja alla sina skatteavdrag som han kunde göra, eftersom han menade, att det inte var moraliskt försvarbart att försöka smita från skatt, bara för att man var smart nog att inse att man kunde..Det är fan, att karln är död sedan länge, han dog tyvärr 1979, annars hade vi haft, ett fortsatt och annorlunda politiskt samtal han och jag.. om sakernas tillstånd.. Men nej, jag tror fan inte att han hade kunnat med en sådan fjant som Håkan Juholt, och ja, som fysiker, var han inte speciellt rädd för kärnkratens risker.. så han hade nog kunnat godta Stefan Löfvden.
    Men som sagt.. det var ett bra inlägg om Breivik, men det är en stor diskussion..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: