Socialdemokrati ur tiden

Palme och Geijer – Nixons lakejer!

 Den parollen var jag med om att ropa i några av mitt livs första demonstrationståg. Det var på den tiden vi inom yttersta vänstern ansåg att socialdemokratin förvaltade kapitalismen och ställde sig bakom västmakternas utplundring av den tredje världen.

 Det var länge, länge sedan. Idag verkar det som om vänstern snarare vill agera socialdemokratins kloka rådgivare. Det saknas inte debattörer långt utanför (s) som tycks veta precis varför Håkan Juholt avgick, och vem som borde ha blivit ny partiledare. På kultursidor och i bloggosfären vimlar det av framgångsrecept och strategitips. 25-procentspartiet har blivit allas vår angelägenhet.

 Lite underhållande är det. Med tanke på vänsterns facit när det gäller att samla de svenska massorna, tror jag att (s)-toppen är ganska försiktig med att lyssna på råd från just vår kant. Om jag ska våga mig på en privat gissning, tror jag tvärtom att Stefan Löfvén kan visa sig bli en valvinnare. Själv tror jag ju inte på den sortens tillväxtpolitik han verkar vilja driva, men jag förväxlar inte mina egna åsikter med väljarnas.

 Mera tänker jag inte spekulera om saken. Inte här och nu, i alla fall. Jag tycker att det ligger något ganska osunt i vår fixering vid socialdemokratins inre affärer. Den varslar på något sätt om vänsterns eget elände.

 Det är som om vi håller på med botgöring. Efter alla års prat om att (s) gjorde drängtjänst åt kapitalet har vi insett hur mycket i välfärdsbygget som ändå var bra. Vi har förstått att Sverige länge var ett av de anständigaste länderna i världen. Det gjorde vänstern verkligen inte när det begav sig. Det var inte förrän privatiseringarna och utförsäljningarna sköt fart och inkomstklyftorna började skena, som vi insåg vad som höll på att gå förlorat. Det var inte förrän på 1990-talet vi förstod att massarbetslöshet var något helt annat än när knappa tre procent gick utan jobb.

 Det var en tillnyktring. Men tyvärr slängdes barnet ut med badvattnet. Det fanns trots allt mycket som stämde i den gamla vänsterkritiken mot socialdemokratin.

 När till exempel Stefan Löfvén utmålas som ”till höger i partiet” för att han tror på kärnkraft och goda villkor för exportindustrin är det historielöst. I själva verket står han för en ganska klassisk (s)-politik. 1950- och 1960-talens välfärdsbygge var intimt sammankopplat med att det gick bra för ASEA, Volvo, Atlas Copco och de andra svenska industrijättarna. Billig el var en nyckelfaktor – därför den massiva utbyggnaden av först vattenkraften och sedan kärnkraften. Utlandshandeln var en annan viktig förutsättning – därav den svenska traditionen att vara för frihandel. Arbetsfreden garanterades genom hårt centraliserade avtalsförhandlingar. LO och TCO bejakade rationaliseringar och strukturförändringar i utbyte mot lönehöjningar och en utvecklad arbetsmarknadspolitik. Flyttlassen gick från glesbygd till industriorter, från ettor till treor, från landsbygd till storstad, och för kvinnorna: från köken till arbetsplatserna.

 Det var en utpräglad tillväxtpolitik. Och det var kapitalismen som satt i förarsätet. I få länder dominerades ekonomin så starkt av ett litet antal kapitalägare som i Sverige. I få länder knöts facket lika tätt till statsapparaten och de stora företagen som här. Exportgiganterna etablerade sig snabbt globalt. Sao Paolo blev Sveriges näst största industristad. I apartheidstaten Sydafrika hade flera av de svenska företagen dotterbolag. När gamla Vpk i sitt program kallade Sverige för ”en liten men hungrig imperialistmakt” blev de förstås utskällda, men de hade rätt.

 Det var en exceptionell tid. Under åren 1945-1975 hade Sverige en BNP-tillväxt på i snitt 3,5 procent per år. Likadant såg det ut i övriga västvärlden. Med den utvecklingen blev det lätt att göra stora offentliga investeringar, och att driva keynesiansk stimulanspolitik när konjunkturerna vände neråt. Med ständig och hög tillväxt kan skulderna amorteras av utan några större problem.

 Socialdemokratins långa nedgång i Sverige och i övriga Europa inleddes på 1970-talet, efter att oljeprischocker och dollarfall inlett den långa kris för kapitalismen som vi aldrig riktigt kommit ur. Sedan dess har tillväxten mattats, den globala konkurrensen hårdnat och finansmarknadernas avreglering gjort den gamla nationella politiken svårare att driva. Socialdemokraterna har hittills inte hittat några andra svar än att tro på nya rekordår. Med rätt stimulanser ska tillväxten åter ta fart. Med en ny balans mellan arbete och kapital – kanske inom ramen för EU – ska ännu en reformistisk guldålder ta sin början. Dessa mantran har upprepats i snart 40 år, medan den reformistiska rörelsen tagit steg efter steg bakåt. Den pragmatism som förr skördade välstånd, har under de senaste decennierna lett till att man anpassat sig till en allt råare kapitalism.

 Allt talar för att den klassiska socialdemokratin har nått vägs ände. Den västliga kapitalismen vacklar under trycket av skuldkriser, höga energipriser samt konkurrens från Kina, Indien, Brasilien och andra allt starkare ekonomier i forna tredje världen. Statlig stimulanspolitik riskerar hela tiden att bygga på skuldbergen ytterligare, utan att på allvar få fart på ekonomin En ny tillväxtera tycks avlägsen, och om den ändå blir verklighet lär det ske till priset av skenande klimatförändringar. Ännu har ingen trollkarl visat hur det går till att bryta sambandet mellan fortsatt tillväxt och ökade utsläpp av växthusgaser. Det står alltmer klart att tillväxttänkandet blivit en ond dröm, som förlamar oss när vi försöker formulera en framtid.

 Kort sagt: det har knappast någonsin funnits mindre skäl för vänstern att bli socialdemokratisk än nu. Det är hög tid att lossa förtöjningarna till moderskeppet.

Annonser
Explore posts in the same categories: Politik

Etiketter: ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

One Comment på “Socialdemokrati ur tiden”

  1. Robert Halvarsson Says:

    Du har helt klart en hel del poänger i denna artikel. Intresset är nog att betrakta som ett svaghetstecken…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: