Kolet och rättvisan

publicerad på effektmagasin.se

Det finns aktioner som sätter allt i blixtbelysning – det omöjliga och det möjliga

Kolkraftverket Kusile i Sydafrika ska bli ett av världens största. Det ska producera 4 800 MW el. och enligt planerna stå färdigt år 2016, ett år efter att det lika stora systerkraftverket Medupi tas i drift. Tidigare denna vecka klättrade några sydafrikanska Greenpeace-aktivister upp i en lyftkran och hängde ut banderoller. Andra kedjade fast sig i grindarna till byggarbetsplatsen. De kräver att statliga kraftbolaget Eksom avbryter projektet och istället investerar i förnyelsebar energi.

Sydafrika har bland världens största kolfyndigheter. Landets elenergi kommer till 93 procent från kolkraft, och dessutom gör man stora pengar på att sälja det svarta guldet. Bara några mil från Durban, där det snart hålls toppmöte om klimatet, ligger Richards Bay, världens största kolexporthamn. Det Greenpeace säger är liktydigt med om miljöpartiet sade åt Kirunaborna att låta järnmalmen  bli kvar i berget

Ändå visade aktivisterna i Kusile på vad som faktiskt måste göras.

Den brittiske journalisten Fred Pearce skrev nyligen en artikel med den otäcka rubriken Kung Kols triumf. Den handlar om de senaste åren. Alltså om de år då kolet fick en renässans som världen aldrig tidigare skådat maken till.

Kolkonsumtionen ökade även tidigare, men inte i samma dramatiska takt, och kolets andel av världens energikonsumtion har sedan 1960-talet sakta sjunkit till förmån för olja, gas och kärnkraft.  De senaste fem åren har emellertid omsvängningen varit remarkabel. År 2005 kom 25 procent av världens energikonsumtion från kolkraft. Förra året var andelen hela 29,6 procent. Bara mellan 2009 och 2010 ökade kolkonsumtionen med sanslösa 8 procent. De senaste tio åren har förbrukningen stigit med sammanlagt drygt 40 procent.

Världen befinner sig kort sagt mitt i en kolrush, skriver Fred Pearce. Med tanke på att kolet  orsakar ännu mer koldioxidutsläpp per energienhet än olja och gas, innebär utvecklingen riktigt dåliga nyheter.

Bakgrunden står att finna i framförallt Kina, men även Indien. Ländernas extrema tillväxt har drivit på kolhungern. Förra året brände kineserna upp 48 procent av världens kolproduktion. I Indien har kolkonsumtionen fördubblats på ett decennium. Båda länderna har stora egna kolreserver, men hinner ändå inte bryta tillräckligt utan måste importera, bland annat från just Sydafrika.

Samtidigt är det inte så att den rika världen håller på att göra sig kvitt sitt kolberoende. USA är fortfarande världens näst största kolkonsument. Länder som Storbritannien, Japan, Tyskland, Ryssland och Polen är stora förbrukare. Kolet är en billig och lätthanterad energikälla, svår att avstå från när man väl börjat använda den.

Resultatet stavas katastrof.

Förra veckans chockbesked om de globala koldioxidutsläppen visar vad som sker. Utsläppen ökade med 6 procent på ett år till ytterligare en ny rekordnotering. De senaste tio årens ökningstakt överträffar FN:s klimatpanels(IPCC) värsta scenarier. Denna vecka har Internationella energibyrån (IEA) följt upp med varningar för att världen håller på att missa chansen att klara tvågradersmålet. IEA har kartlagt världens energiinfrastruktur. Det byggs ständigt nya fossilkraftverk. Vi håller på att låsa fast oss i energisystem gör det svårt att ställa om till förnybar energi i tid, konstaterar IEA.

Världen tål alltså inte fler Kusile. Ändå finns det en tragisk ironi inbyggd i allt det här. Om det finns någon världsdel som inte bär ansvar för den globala uppvärmningen så är det Afrika. Om övriga världen hade släppt ut lika lite växthusgaser som afrikanerna har gjort, skulle vi inte ha några problem. Och omvänt: i en rättvis värld skulle Afrika som kontinent (men möjligen inte just Sydafrika) ha möjlighet att släppa ut ytterligare en hel del koldioxid.

Trots de stora utsläppsökningarna i Kina och Indien är det fortfarande den rika världen som bär huvuddelen av ansvaret för klimatförändringarna. USA och EU-länderna står för cirka två tredjedelar av de ackumulerade koldioxidutsläppen från 1850 till nu. Vår industrialisering och vår välfärd är ett resultat av bland annat intensiv förbränning av kol, olja och gas.

Den rika världen bär kort sagt på en klimatskuld. Och den fortsätter att byggas på. USA:s och Europas utsläpp per capita är fortfarande större än till och med Kinas. Med tanke på att den kinesiska kolkraften gör det möjligt för oss att konsumera billig elektronik, billiga råvaror, billiga kläder, billiga plastleksaker och en hel del andra nödvändigheter i den västerländska livsstilen, blir skulden desto större.

När vi oroar oss över Kusile och Medupi och de indiska och kinesiska kolkraftverken tar vi alltså på oss ett ansvar. Det som händer nu visar framförallt på det ohållbara i vårt eget fossilberoende. Det är när övriga världen tar några steg i riktning mot att försöka leva som vi, som klimatmålen krackelerar.

Slutsatsen är egentligen självklar. Om Kina, Indien, Sydafrika och de andra länderna i Syd ska avveckla sin fossilkraft måste väst bistå med investeringar, teknik och patent för nya energilösningar. Och det måste få kosta.

Förra året gjorde journalisten och humanekologen Rikard Warlenius ett försök att räkna ut  hur stor vår klimatskuld egentligen är. Han utgick från vilka utsläpp per capita som är hållbara, från hur mycket vi har släppt ut hittills och från ett koldioxidpris på 85 dollar per ton. Resultatet för Sveriges del: nästan två triljoner kronor. Det blir dryga 200 000 kronor per person – även om klimatskulden naturligtvis fördelar sig olika mellan hög- och låginkomsttagare, män och kvinnor, unga och gamla. Detta är, betonar Warlenius, ett räkneexempel. Det har gjorts flera uppskattningar av den sociala och miljömässiga kostnaden för ett ton koldioxid. Warlenius har använt den brittiske ekonomen Nicholas Sterns beräkning. Andra har kommit fram till såväl högre som lägre siffror.

Det viktiga är principen. Den rika världen måste vara beredd att betala. Det är den utgångspunkten som krävs, när vi diskuterar vad som bör göras för att en dag stänga ner kolkraftverket i Kusile i Sydafrika.

Annonser
Explore posts in the same categories: Miljö

Etiketter: , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: