Hur kunde de förlora?

 

Det är tre omskakade partier som försöker hitta hem till sina ringhörnor den här veckan. De borde ha haft tid på sig att förbereda nederlag, men det hör väl till kampens natur att inte tänka dåliga tankar. Nu kryper emellertid ångesten sig inpå, och det märks.

Nederlaget är ju historiskt. Vi har massarbetslöshet. Vi har ett Sverige där arbetslösa och svårt sjuka förnedras varje dag. Västvärldens kapitalistiska system överlever bara med hjälp av massiva statliga stödprogram för att rädda ett murket banksystem och ett ohållbart konsumtionsmönster. Våra samhällen lever i många bemärkelser på lånad tid. I en sådan situation lyckas den rödgröna oppositionen med konststycket att tappa röster. Det är sanslöst.

Det stora tappet stod som bekant socialdemokraterna för. Där slipas det nu knivar. Det väntar intern strid.  Det har redan dykt upp (s)-profiler som gnäller över att partiet inte har en politik för ”den moderna storstadsmänniskan”, och de menar innerstädernas och villaförorternas medelklass. ”Att ta strid för att avskaffa Rut, återinföra fastighetsskatt och förmögenhetsskatt är politiskt dumdristigt och bekräftar bilden av ett parti som inte är med i sin tid”, skriver  PR-konsulten och förre SSU-ordföranden Niklas Nordström i Dagens Arena. Ilija Batljan säger precis samma sak i SvT:s Agenda dagen efter valet.

Det är medelklassen som ska vinnas åter. Annars kan (s) aldrig mer bli ett stort parti, heter det. Och jag blir förbryllad.

Medelklassen utgör en grupp som ingen riktigt kan ringa in. Beroende på vem man frågar, tycks den kunna omfatta allt från PR-konsulter till byggnadsarbetare. Men jag gissar att Nordström, Batljan och de andra främst tänker på människor som tjänar hyfsat och har jobb som kräver någon slags  högskoleutbildning – journalister, sjuksköterskor, lärare, IT-tekniker och så vidare. Då talar vi om folk som det formligen dräller av där jag själv bor – stockholmska Södermalm. Och hur ser det egentligen ut här? Hur avtecknar sig det rödgröna fiaskot på Södermalm? Det skiftar från kvarter till kvarter, men oppositionspartierna landade i år på 40-60 procent i denna förlorade medelklasstadsdel.

Nordströms och Batljans verklighetsbeskrivning är helt enkelt felaktig. Men de kanske drömmer om att erövra HELA medelklassen. De kanske önskar sig ett (s) som kan kalla sig ”Sveriges enda medelklassparti”. Vad vet väl jag?

Det finns andra sätt att förklara valförlusten på. Den som slutar att fixera sig vid innerstädernas bostadsrättskvarter och de vita villaförorterna ser snart vilka. Ett tips till (s)-debattörerna är att titta lite närmare på de stadsdelar där det faktiskt gick riktigt bra för det egna partiet. Bilden blir då isande klar.  Det fanns i år valdistrikt i Rinkeby där färre än hälften röstade. I något mindre segregerade förorter som till exempel Farsta och Högdalen röstade 60-70 procent.  På Östermalm låg valdeltagandet på sina håll över 85 procent. Jag har inte studerat siffrorna från andra städer än Stockholm, men jag är övertygad om att det ser likadant ut i Göteborg, Malmö, Västerås, Norrköping och ja, överallt.

Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet har följt valdeltagandet länge. I förra valet röstade 94 procent av den övre medelklassen och 74 procent av industriarbetarna. 1982 var andelarna 94 respektive 89 procent. Socialdemokrater och vänsterpartister brukar tala stora ord om hur de ska satsa på att verkligen få sina väljare till valurnorna. Det går inte särskilt bra.

Med ett normalt valdeltagande bland arbetare, arbetslösa och låginkomsttagare hade Sveriges statsminister inte hetat Fredrik Reinfeldt. De rödgröna partierna hade tagit makten även i ”medelklassens” Stockholm. Svårare än så är inte matematiken.

Problemet handlar snarare om att utforma en politik som verkligen får Rinkeby- och Farstaborna att gå till valurnorna. Det gick inte i år. Om Ilija Batljan och Niklas Nordström får bestämma är  jag rätt säker på att det inte går nästa val heller.

Explore posts in the same categories: Politik

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

3 kommentarer på “Hur kunde de förlora?”

  1. Mattias Ågren Says:

    Om Batljan och Nordström får bestämma tror jag tyvärr att SD kommer att få ännu fler röster i nästa val. Det är tyvärr inte svårt för populistiska högerpartier att fånga ett reellt existernade folkligt missnöje och sedan vända det åt ett annat håll. Det finns det många exempel på.

  2. Micke Says:

    var får du siffrorna om andelen röstande arbetare respektive övre medelklass 82 kontra förra valet? Tacksam för snabbt svar


Lämna ett svar till Micke Avbryt svar