Tillväxtens magi

 

Alla har gjort det. Vi har kastat slantar i önskebrunnar, eller bett till Gud, eller knackat i trä, eller bara knipit ihop ögonen och önskat något starkt, och hoppats på att själva styrkan i vår tanke kan leda oss till regnbågens slut. Några bär kristaller och amuletter till skydd mot sjukdomar, andra vägrar att raka sig innan hockeyslutspelet är över

Vi har alla ägnat oss åt det som antropologer brukar kalla för magiskt tänkande.

För det mesta tar vi det inte så allvarligt. Vi skrattar åt oss själva när vi spottar tre gånger efter att ha mött en svart katt. Vår skrock är återklanger av ett vidskepligt förflutet. Magin blir till en lek, men ingenting vi litar på när det är allvar.

Utom förstås då vi blir politiker eller ekonomer och avgör hur landet ska styras.

Om man, till exempel,  ska tro på Anders Borg har det vänt nu. Tillväxten blir 4,5 procent i år, 4 procent nästa år och 3,4 procent år 2012. Sedan lugnar det ner sig lite. Regeringen spår 3,3 procents tillväxt år 2013 och ”bara” 2,8 procent  år 2014. Vilket kanske inte behöver oroa oss särskilt mycket. Om Borg har rätt ökar ekonomin med 20 procent på bara fem år. Inte illa.

Det märkliga är att det här inte basuneras ut som sensationer. Nej, nu handlar det om att krisen är övervunnen. Nu är allt normalt igen. Och när det är normalt ska vi ha en tillväxt på i snitt 3 procent om året.

Det innebär en fördubblad ekonomi på cirka 23 år.  Det innebär att Sverige blir mer än fyra gånger rikare på knappa 50 år. Räkna efter så får ni se.

Vi kommer alltså, enligt den logik som både regering och opposition besjunger, att köpa fyra gånger mer varor och tjänster om 50 år än vad vi gör idag.

Detta är magiskt tänkande på hög nivå. Det är den sortens magiska tänkande som brukar sluta med fantasier om kolonier på Mars och evigt liv. Men i framtidens skolböcker kommer tillväxttänkandet nog snarare att jämföras med astrologi och numerologi.

För hur ser egentligen verkligheten ut, bortom trollformlerna?

Sverige förbrukar redan mer än vad oss tillkommer av jordens resurser. De som räknat på våra ekologiska fotavtryck (alltså hur mycket av jordens resurser vi förbrukar) kommer fram till att om alla konsumerade som svenskarna skulle det krävas nästan fyra jordklot– alltså fyra gånger så mycket vatten, fyra gånger så mycket odlingsbar mark, fyra gånger så mycket olja, och så vidare, och så vidare.

De gängse tillväxtmålen innebär att vi mångfaldigar dessa våra redan väldiga fotavtryck. Det krävs alltså några jordklot till. Anders Borg kommer sannerligen att få ligga i.

Men – säger nu optimisterna – tillväxten behöver inte betyda att vi tär mer på jordens resurser. Tillväxten kan istället ske i tjänstesektorn, och med smartare energilösningar och mer återvinning kan vi rentav öka tillväxten samtidigt som resursuttaget blir mindre. Vi ska ha grön tillväxt, säger politikerna i kör. Vi ska älska bilen och hata utsläppen, som Mona Sahlin uttrycker det.

Men då gäller det sannerligen att kunna trolla.

Det finns nämligen flera svagheter med de här resonemangen. Mycket av tjänstesektorn handlar om att skapa förutsättningar för produktion och konsumtion av materiella resurser – tänk reklam, tänk design, tänk företagskonsulter. Det är verksamheter som går hand i hand med ökad materiell konsumtion.

Andra tjänster – vård, omsorg, undervisning, teater, litteratur – kan inte effektiviseras lika mycket som till exempel bil- eller jeansproduktion. Det kanske finns lite byråkrati att skära bort, men alltför hårda rationaliseringar leder till sämre vård, sämre omsorg, sämre böcker. Det går helt enkelt inte att skapa samma tillväxt i tjänstesektorn som vi hittills haft inom jordbruk och industri.

Ekonomen  Tim Jackson gav förra året ut rapporten Prosperity without growth, på uppdrag av den brittiska regeringens hållbarhetskommission. En stor del av skriften ägnas åt att reda ut frågan om huruvida tillväxten kan kopplas fri från koldioxidutsläpp och energikonsumtion. Efter att ha studerat statistik från alla ledande industriländer de senaste decennierna är hans entydiga svar nej.

Visserligen används energin betydligt effektivare idag än för några decennier sedan. Den globala energiintensiteten – dvs den energi som krävs för att producera en BNP-enhet – har minskat med 33 procent sedan 1970. Koldioxidintensiteten har minskat ännu mer.

Ändå använder vi mer energi och släpper ut mer koldioxid idag. Vad kan det bero på?

Låt oss göra ett tankeexperiment. Istället för att räkna med BNP-enheter tänker vi oss ett företag som varje år tillverkar 100 lyftkranar och släpper ut 100 ton koldioxid. Om företaget minskar utsläppen per kran med tio procent, men samtidigt ökar produktionen till 120 lyftkranar, landar de totala koldioxidutsläppen på 108 ton.

Ungefär så som det har sett ut i detta tänkta företag, har det sett ut i den verkliga världen. Effektiviseringarna har inte hållit jämn takt med tillväxten. Koldioxidutsläppen har istället ökat snabbt.

I Sverige ser det ut som om koldioxidutsläppen har minskat – vilket politikerna älskar att skryta om. Men siffrorna handlar till stor del om att energikrävande tillverkningsindustri har flyttat till Asien. Det betyder förstås inte att alla kläder och möbler och insatsvaror vi köper därifrån har blivit utsläppsfria. Tar vi med import och utrikesresor i kalkylen, som Naturvårdsverket gjorde i en rapport häromåret, försvinner den omskrutna minskningen. Sverige släpper rentav ut mer koldioxid än de flesta länder gör, trots att vi avvecklat oljeeldning, trots att vi byggt ut kärnkraften, trots all vår vattenkraft.

Hittills har ingen lyckats med tricket att åstadkomma kontinuerlig tillväxt med minskad energianvändning. Det kan komma att lyckas någon enstaka period i något enstaka land, men den hållbara tillväxten är en hägring, menar Tim Jackson bestämt. Tiden talar dessutom emot oss. Förr eller senare når vi av enkla fysikaliska orsaker ett läge då det blir svårt att effektivisera särskilt mycket mer. Du kan bara trimma mopeden till en viss gräns. Vi kan inte skapa ny energi ur ingenting.

Till sist kommer vi alltså att tvingas överge tillväxtdrömmarna. Det kan ske nu eller om några år.  Våra ekologiska fotavtryck och den annalkande brist på olika råvaror – framförallt olja – säger en del om hur tidsperspektivet borde se ut i Sverige. Frågan är bara hur vi överger tillväxten. Vi kan låta oss överraskas av kriser som inte kommer att ge oss något val, och sedan uppleva nedgången till ackompanjemang av kaos. Vi kan välja att förbereda oss, och försöka att ställa om samhället på ett någorlunda ordnat och rättvist sätt.

Eller också kan vi lita till politikernas magiska krafter. Valet är vårt.

Annonser
Explore posts in the same categories: Media, Miljö

Etiketter: ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

4 kommentarer på “Tillväxtens magi”

  1. ylven Says:

    Mycket bra skrivet! Argument att komma ihåg när man diskuterar med någon tillväxttroende.


  2. En genant enkel aspekt saknas i energi- och klimatdebatten. Det är inte nattsvart efter insikt om fossils ändlighet och biomassas otillräcklighet. Egentligen har vi inte brist på energi så länge sol lyser och det gör den ur mänskligt perspektiv för evigt. Vi har brist på möjligheter att lagra energi.

    Om ett par månader är det stationen efter Köpenhamn, Cancun i Mexiko. För att det inte ska bli samma fiasko som i Köpenhamn måste myten om CCS punkteras. Annars ger CCS klartecken för fortsatt tillväxt med fossil hjälp och det är ingen lösning eftersom fossil är ändliga.

    Till syvende och sist är det kolatomerna som är pudelns kärna. Genom att recirkulera dem istället för att begrava dem går ekvationen ihop. Alltså CCR (R som Recycling) istället för CCS (S som Sequestration eller Storage).

    Ett sådant systemskifte tar kanske hela detta sekel. Så det är inte så konstigt att det är stört omöjligt att få gehör för CCR när alla famlar efter något som ska funka på en mandatperiod och detta något inte finns.


  3. Att Sveriges utsläpp inte har minskat skrev 3 professorer om på dn-debatt redan 2007. Jag refererar till den i blogginlägget: ”varför ljuger de ”nya” moderaterna” http://jpaulsson.se.loopiadns.com/?p=585
    Det intressanta är att de inte nämner flytten av industriproduktion till Kina (vilket jag också trodde var orsaken). Som man kan se finns det även andra anledningar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: