Allt åt alla?

 

”Vi lovar inte guld…men gröna skogar”

Så stod det på miljöpartiets valaffischer 1982. Parollen fick mig inte att rösta på dem. Men nog tyckte jag att de var rätt kaxiga. Idag skulle jag vilja se affischerna upptryckta på nytt. Men den som letar efter samma sorts mod i årets valrörelse söker förgäves.

Tonen för valkampanjen är satt och den går i klingande dur. Det finns reformutrymme. Det finns miljarder att fördela. Frågan är bara vart pengarna ska gå.

Det rödgröna blocket lovar en massa bra saker. Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna ska återställas. Järnvägar ska byggas. Arbetsmarknadspolitiken ska upprustas. Fler lärare ska anställas. Museibesöken ska bli gratis. Pensionärerna ska inte betala högre skatt än vi andra. Jag håller med.

Men jag hade hållit ännu mera med, om de rödgröna haft en vision för hur alla de här bra sakerna ska genomföras. När jag lyssnar på Sahlin, eller Ohly, eller Wetterstrand,  hör jag ju bara tomhet. Eller rättare sagt: jag hör orden Business As Usual. Det är inte omfördelning som väntar. De senaste årens skattesänkningar lämnas i stort sett orörda. Medelklassen får inte utmanas. Och då finns det bara ett sätt att få ekvationen att gå ihop. Tillväxten måste ta fart igen. Det kanske ska produceras några extra vindkraftverk, så att vi kan kalla tillväxten för grön, men det handlar likväl om mer av allt det gamla vanliga: mer lönearbete, ökad produktivitet, mer export, ökad konsumtion. Vi ska växa oss ur både den ekonomiska och den ekologiska krisen. Vi ska fortsätta att åka till Thailand på vintrarna, och köpa ekologiska ägg i gårdsbutiken på somrarna. Vi ska äta kakan, och ha den kvar.

Denna strategi lanseras just det år som hittills är det varmaste i modern tid, och när vi får en försmak av de katastrofer som tyvärr lär prägla resten av seklet. Hit har västvärldens tillväxt och resursutplundring redan tagit oss. Vetenskapen skriker sig hes om hur bråttom det är att fasa ut världens olje-, gas- och kolkonsumtion. Geologer och oljeanalytiker berättar dagligen om hur nära vi är en akut kris för oljetillgångarna. Enligt Pentagon och försäkringsbolaget Lloyds kan efterfrågan överstiga tillgången redan inom ett par år. Kinas och Indiens anspråk på en bättre levnadsstandard sätter isande strålkastarljus på omöjligheten i västvärldens konsumtion. Det börjar redan bli brist på mineraler som är viktiga för allt från vind- och solkraftverk till batterier. Kineser som äter kött som vi, eller kör bil som vi? Då talar vi fysiska omöjligheter. Det finns bara en jord.

Det är i detta läge, i denna värld, som de rödgröna ska ordna a-kassan och infrastrukturen och skolan med hjälp av ytterligare ekonomisk tillväxt.

Jag vet inte vad man ska kalla det för. ”Allt åt alla”, kanske? Eller varför inte ”Marknadsliberala utopier”? Det enda jag är säker på är att de rödgröna partierna riskerar att ställa sig offside just när vi som mest skulle behöva ett alternativ. De vill faktiskt hugga ner de gröna skogarna för guldets skull.

Läs även: David Jonstad på Effekt och Petter Larsson i Aftonbladet om socialdemokraternas sanslösa förslag om butlers i T-banan.

Annonser
Explore posts in the same categories: Miljö, Politik

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

4 kommentarer på “Allt åt alla?”


  1. Man kan verkligen hålla med om denna beskrivning av en beklämmande valrörelses business as usual. Allt medan tiden tickar och går med plus 2 ppm CO2 i luften varje år – 30 år kvar till 450 ppm och de två graderna. Är det feghet är det illa – är det fel på förmåga att fatta ännu värre.


  2. Japp, utopi var ordet!

  3. Marcus Says:

    Mycket bra sammanfattat. Det du skriver skulle jag vilja tillskriva alla partier för tillfället, oavsett färg och sida. Jag håller mig gärna borta från diskussionerna angående koldioxid och den förstärkta växthuseffekten, den är helt enkelt inte intressant eftersom det har blivit nästan religiösa läger som slåss mot varandra. När det gäller förstörande av ekologiska system och utarmande av jordens resurser blir jag mörkrädd och som du säger, det behövs en förändring och det är relativt snart.

  4. Jan Carlson Says:

    Ett ”business as usual” -inslag i de rödgrönas politik är satsningen på etanol för att möjliggöra fortsatt bilkörning. Att tillverka etanol av vete eller majs som man gör i västvärlden kräver ungefär lika mycket energi som man få ut av den. Sockerrörsetanolen i Brasilien produceras under svåra villkor för arbetskraften. Obegripligt att partier som säger sig kämpa för rättvisa fastnat i etanolfällan!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: