Mattias Flink och vår längtan efter hämnd

 

I veckan som gick fick Mattias Flink sitt livstidsstraff tidsbestämt till 32 år. Han har redan suttit inspärrad i 16 år. Regeln om villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden innebär att han går fri år 2015.

Det utbröt ett herrans liv i media. Det fanns knappast en tidning med självaktning som inte vinklade historien genom att intervjua en anhörig till någon av de sju människor som Flink sköt ihjäl den där ödesdigra sommarnatten 1994 i Falun. Är det rätt att er dotters mördare ska friges efter 21 år i fängelse, frågades det. De anhöriga svarade förstås att det är en skandal. Det visste Expressen och Aftonbladet att de skulle svara. Mediedramaturgin är beprövad. Det brukar vara likadant när en mördare får sin första permission. ”Är det rätt att er dotters mördare får gå omkring på Storgatan och äta glass?”. Det brukar föräldrarna till den mördade inte tycka. Vilket inte är så konstigt. Det är inte konstigare än att vi valt att ha ett rättssamhälle istället för att tillämpa blodshämnd.

Fram till början av 1990-talet var det praxis att livstidsstraffen tidsbestämdes till 14-16 år. I undantagsfall kunde det handla om 18-20 år. Dessutom tillämpades villkorlig frigivning efter halva tiden. Det var sällan som någon satt längre än 8 år i fängelse. Sedan dess har det skett ett skred i svensk kriminalpolitik. Livstidsdomarna har blivit betydligt fler, och de dömda sitter inne längre.  Idag kan man inte ansöka om tidsbegränsning förrän efter 10 år, och lägsta möjliga strafftid är 18 år. Allt fler får avslag. Det finns nu människor som har suttit över 20 år i fängelse. Den som har varit inspärrad längst dömdes 1982. Han fick tidigare i år sitt straff bestämt till 46 år, och släpps ut år 2013.

De allra flesta livstidsdömda sitter inne för mord. Men de senaste 20 årens ökade antal livstidsdomar och längre strafftider har inte föranletts av att morden har blivit fler. Inte heller har de hårdare straffen lett till att det begås färre mord. Det dödliga våldet varken ökar eller minskar. Man får leta länge efter forskning som visar att hårdare straff leder till färre brott.

Nej, det har varit något annat i görningen de senaste 20 åren. Borta är tron på att människor bör ges en andra chans. Den som dristar sig att prata om samband mellan brottslighet och social bakgrund avfärdas som flummare. Inte ens gammalmodiga tankar om att man faktiskt kan sona sitt brott accepteras längre.

Brutaliseringen är enorm. Jag tror att en del kan förklaras av att vi tappat efterkrigstidens tro på ett ständigt bättre samhälle. Jag är rätt säker på att ökande klyftor spelar roll. De med pengar har än en gång blivit rädda för dem utan. Underklassen har återigen blivit till ett hot mot det trygga livet. Men jag tror inte att det är hela förklaringen. Det har också skett en slags fördumning av debatten. Sociologiska och kriminologiska rön står sig slätt mot populistiska skrän. Det har blivit en de enkla lösningarnas tid. Vad är väl lättare än att låsa in de kriminella, och helst slänga nyckeln?

Det finns många journalister och många redaktionsledningar som har bidragit till den här sortens mentala nedskräpning. Om några år kanske de har fått livstid att innebära livstid. Vad återstår då att skapa indignation kring? Jag är rädd för att vi snart kommer att få läsa frågan: ”Hur känns det att din dotters mördare lever medan hon är död?”.

Annonser
Explore posts in the same categories: Media

Etiketter: ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

3 kommentarer på “Mattias Flink och vår längtan efter hämnd”

  1. Anders Says:

    Bra skrivet! Ja, när man sätter ut som statusrad på facebook följande

    ”Dagens bästa nyhet: Mattias Flink får tidsbesträmt straff. Rättssamhällets självklara principer segrar! :-)”

    och får som kommentar bl.a. att ”nu provocerar du för principens skull?” så undrar man om inte motsatsen är mer provocerande – att hävda ett öga för öga, tand för tand-samhälle…


  2. Kan inte en amerikanisering av synen på straff spela roll också.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: