Bröllopsbesvär

Det blir tidig semester i år. Den 7 juni flyr vi Stockholm. Det lär vara ungefär då som hysterin övergår i psykos. Den 19 juni gifter sig Victoria Bernadotte och Daniel Westling. Staden rustar sig för fest och det kommer att gå vilt till.  Jag hade nog hellre gått på nyårsparty med Bandidos, än trängts på gatorna med några hundratusen lyckliga rojalister.

Men det räcker nog inte med att åka iväg. Det finns löpsedlar, det finns webnyheter, det finns TV-kanaler. En del går förstås att välja bort. Vi behöver inte följa just Ebba von Sydows bröllopsblogg hos SvT. Vi kan väl även  bläddra förbi sidorna 8-20 i kvällstidningarna. Ändå lär det bli svårt att ducka för själva kraften i den flodvåg som börjar torna upp sig vid horisonten. Vi kan dra ur hur många sladdar vi vill. Vi kan avbeställa prenumerationer och hålla för öronen. Det kommer ändå att ringa på dörren, och därutanför står Jan Helin och Gunilla Herlitz och Jan Scherman och ler glädjestrålande, och de kommer att dra med oss ut i festyran, och det kommer att vara kört.

Men just då läget känns som dystrast för oss republikaner kommer det en opinionsundersökning från respekterade SOM-institutet i Göteborg. Resultaten lyser  i eldskrift. Stödet för monarkin har sjunkit kraftigt. Förtroendet för kungahuset likaså.

Vad i hela friden är detta? Undersökningen gjordes innan den stora ”Madeleine och Jonas-krisen” bröt ut, så förklaringen måste vara en annan än att folket är besvikna över att det inte blir ett bröllop till. Det är något annat i görningen här.

Den amerikanska journalisten Kitty Kelley skrev på 1990-talet om engelska kungahuset i  Bakom Buckingham Palaces slutna murar(Forum). Det är en kul bok, men knappast en historieskrivning att lita på till hundra procent. Kelley driver dock en tes som jag tror är värd att ta på allvar. Hon menar att stödet för monarkin, som länge var exceptionellt stort i England, bygger på mystik. Monarkins själva idé är att härskarna står nära Gud, att de inte är som oss andra, att de är speciella. Men när skvallerpressen mot slutet av förra seklet började berätta alltmer om kärlekstrubblet mellan Charles och Diana och om hovintrigerna och om den sura drottningen, ja då började det mystiska skimret att krackelera.

Ju mer människor får reda på om kungligheterna,  desto underligare framstår själva systemet, menar Kelley. Jag tror att hon har rätt. och därför undrar jag om inte det stundande prinsessbröllopet, och all dessa berättelser om ”hur de egentligen är”, faktiskt undergräver monarkin. Victoria och Daniel framstår som rätt vanliga människor. Det är svårt att tänka sig att Gud stannade till i Ockelbo. Det börjar för övrigt bli lika knepigt att tänka sig Gud tillsammans med Madeleine och Jonas på Stureplan.

Slutsatsen blir lite jobbig, men den måste nog ändå dras. Låt strålkastarna skina och tryckpressarna rulla. Låt oss få veta precis allt om familjerna Bernadotte och Westling. Det tycks vara enda sättet att få slut på eländet.

(Krönika i Arbetaren nr 17/10)

Annonser
Explore posts in the same categories: Media

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: