Vad ska vi med höghastighetstågen till?

Jag känner mig lite som en festförstörare då jag skriver det här – men är det verkligen så lyckat med de rödgröna satsningarna på höghastighetståg?

Det finns mycket annat i oppositionens infrastrukturförslag som är vettigt. Sverige behöver massiva satsningar på spårbunden trafik och kollektivtrafik. Detta måste få kosta stora pengar. Annars blir pratet om klimatomställning bara tomma ord. Delfinansiering genom kilometerskatt på tunga fordon är också en god idé.

Men höghastighetsbanor och höghastighetståg? Mellan Göteborg och Borås, och mellan Stockholm och Linköping? Till en kostnad av 42 miljarder  – mer än en tredjedel av de föreslagna investeringarna? Jag förstår inte riktigt varför. Restiderna kommer att förkortas med 20-30 minuter. Bra i sig, förstås. Men om man ställer sådana tidsvinster mot andra satsningar som kunde ha gjorts, undrar jag hur stort värdet av dem är.

I de rödgrönas förslag heter det att satsningarna ska gynna Sveriges konkurrenskraft i en hårdnade internationell konkurrens. Transporterna ska bli effektivare. Restiderna ner till Europa ska förkortas. ”Investeringarna stärker näringslivets möjligheter att skapa jobb i Sverige”.

Det är någonstans i det perspektivet som problemet ligger. Det går tydligen inte att föreslå järnvägssatsningar, utan att de  motiveras med att Sverige ska bli rikare på kuppen. Med sådana visionen måste tågen gå snabbare och snabbare. Långsamhet är ett fult ord. Stabil hastighet likaså.

Men risken är stor för att resultatet blir gårdagens lösningar på framtidens problem.

Strax efter finanskrisens utbrott 2008 myntades begreppet ”The New Green Deal” – Den Nya Gröna Given. Inspirationen kom från 1930-talets amerikanska krisbekämpning. Genom offentliga investeringar i förnybar energi, spårbunden trafik och energieffektiviseringar skulle vi slå två flugor i en smäll. Den nödvändiga omställningen till ett hållbart samhälle kunde ta fart. Människor skulle få jobb och recessionen växla över i ny tillväxt.

Sådan är förstås uträkningen även bakom de rödgröna partiernas förslag. Järnvägs- och vägbyggena kommer att kosta många miljarder, men investeringarna ska betala sig genom att svensk industri växer.

Men om tillväxten inte kommer tillbaka?

Vi står inför en omställning av våra energisystem som knappast någon politiker riktigt vill ta konsekvenserna av. De nödvändiga 80-90-procentiga nedskärningarna (minst) av koldioxidutsläppen till år 2050 och ett annalkande oljekrön gör utmaningarna svindlande. Möjligheterna att kombinera ”normal” tillväxt med de utsläppsminskningar och energibesparingar som krävs lär vara minimala. Sverige har visserligen ett gott utgångsläge vad gäller elförsörjningen, men detta beror till stor del på vår stora andel kärnkraft. Och oavsett vad man tycker om denna, är inte heller uran en förnybar energikälla. Om man gör tankeexperimentet att Kina, Indien, Polen, USA och de andra stora kolkonsumenterna försöker lösa sina energibehov med nya kärnkraftverk, kommer uranet inte att räcka länge.

Vi står inför en framtid där globaliseringen och den internationella handeln troligen kommer att avstanna på grund av höga oljepriser och där energi blir något vi kommer att tvingas hushålla hårt med. Då kommer det att krävas en stor omställning av vårt transportsystem – bort från fossildrivna fordon och över till spårbunden trafik. Den omställningen brådskar. Inom en snar framtid kommer det att vara dyrt att ta sig fram på de svenska vägarna. Om vi ska undvika kollaps kan vi inte vänta särskilt många år med nödvändiga investeringar. I det avseendet är oppositionens förslag  bra, och regeringens kritik mest pinsam

Men när förslagen motiveras med drömmar om fortsatt tillväxt och globalisering blir det inte lika framsynt. När man tror att investeringarna kommer att betala sig själva genom nya guldår för det svenska näringslivet blir kalkylerna farligt vanskliga. Jag är rädd för  att höghastighetstågen  kommer att stå och rosta på någon bangård någonstans om 20 år – som en påminnelse om en tid då vi trodde att allt bara kunde gå fortare och fortare och fortare.

Annonser
Explore posts in the same categories: Miljö, Politik

Etiketter: ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: