Vad kostar den sista tonfisken?

Vad rör oss den blåfenade tonfisken?

En hel del är jag rädd för.

Igår röstade man i FN:s organ för handel med utrotningshotade arter, CITES, nej till ett handelsstopp för den blåfenade tonfisken. Rösterna blev 72 mot 43, vid mötet som hölls i Doha, Qatar.  Då handlade det ändå om ett kompromissförslag från EU, som ville skjuta upp stoppet till 2011. Utgången var tyvärr ganska väntad. En koalition av bland andra fiskeindustrin och dess lobbyister, Japan, Kanada och ett antal medelhavsländer, alla med stora intressen i fisket, visade sig vara för stark.

Just den här gången ställde sig USA och EU(djupt splittrat inbördes, dock) bakom förslaget om handelsstopp. Det finns inga stora amerikanska eller nordeuropeiska intressen i fisket av den blåfenade tonfisken. Bilden ser som bekant annorlunda ut när det handlar om till exempel torskfisket.

Den blåfenade tonfiskens öde är i och med detta beseglat, menar de flesta forskarna på området. Några år till, sedan är det slut. Bestånden i Medelhavet och östra Atlanten, där det mesta av fisket sker, har redan minskat med över 80 procent. Gränsen för när en återhämtning är möjlig har snart passerats.

Det finns dock stora pengar att hämta de sista åren. Japan importerar 80 procent av fångsterna. Fisken är en delikatess på sushi- och sashimiborden. Kunderna är beredda att betala stora pengar. Som George Monbiot konstaterar i Guardian: Ju mer sällsynt fisken blir, desto högre blir priserna. Storfiskesindustrin kan alltså göra rejäla vinster på tonfisken några år till, vinster som sedan kan plöjas ner i andra verksamheter. Alltid finns det väl någon ny utrotningshotad art att ge sig ut på jakt efter.

Det finns en logik i vad som händer. Pengar luktar inte, sörjer inte, älskar inte. Pengar vill i dagens ekonomiska system bara bli mer pengar. Det företag som ratar vinstmöjligheter blir snabbt förbisprunget av andra företag. Omröstningen i CITES gav världen en chans att en enstaka gång välja en annan sorts logik. Det gick  inte så bra.

Det finns alltså skäl till pessimism. Ändå visar omröstningen i Doha igår på en möjlighet. Det gemensamma är större än pengarna och företagen. Det går att välja förnuft och långsiktighet istället för kortsiktiga vinster. Det valet gjordes inte i Doha. Den blåfenade tonfisken är nog snart ett minne blott. Men valet mellan att fortsätta förödelsen, eller att gå en annan väg,  är trots allt fortfarande vårt.

Annonser
Explore posts in the same categories: Miljö, Politik

One Comment på “Vad kostar den sista tonfisken?”

  1. Andreas Says:

    Alltså hur resonerar dessa fiskenationer? De verkar ju gräva sin egen grav för vad ska de fiska när tonfisken är borta?

    Varför är världens nationer så mesiga? Det är ju mer logiskt att införa handelssanktioner mot tex Japan än vad det var att göra det mot Saddam.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: