Blåa Söder

I tisdags kväll satt jag bland 200 grannar i Södersjukhusets aula och räknade röster. Det var köpstämma och det röstades genom upprop och när jag fick ordning på siffrorna stod det klart att mitt hus hade blivit till bostadsrätt, och jag tänkte tillbaka.

Jag tänkte 30 år tillbaka.

Jag flyttade till Stockholm 1980. Jag flyttade in i en lägenhet på Heleneborgsgatan på Söder. Jag flyttade in på Röda Söder.

Ja, det var så man sade. Detta var tider då 20-25 procent av södermalmsborna röstade på Vpk. Kvarteren kring Nytorget var snudd på förslummade. Runt Mariatorget och Hornstull hyrde man omoderna ettor för några hundringar.  Jag hade inget varmvatten där på Heleneborgsgatan utan gick och duschade med gubbarna på Liljeholmsbadet på tisdags- och fredagseftermiddagarna.

Det var en fin tid, som det brukar vara när man är 25. De flesta av mina minnen är inbäddade i vår- och sommarljus. Det var Tantofestivaler och Nytorgsfestivaler och Långholmsfestivaler. Det var klassiska Söderkrogar som Stopet och Gropen och Lilla Paris. Det var vänsterbokhandlar som Syndikalistiskt Forum och Svarta Månen. Det var konserter på Ritz och fester på Café 44.

Jag flyttade ut till Fruängen redan 1982 men det mesta av mitt sociala liv stannade på Söder.  När jag år 2001 flyttade tillbaks till Södermalm hade det dock hänt en del.

Söders röda rykte hade väl redan tidigare fått sig sina törnar. Om jag haft en skarpare blick år 1980 hade jag kunnat se tecknen. Mitt bohemsöder var en en rest, en karikatyr av vad som hade varit. Segregeringen mellan innerstad och ytterstad var redan i full gång.

Under 1980- och 1990-talen accelererade allt. De slitna Nytorgskvarteren blev ett eldorado av renoverade bostadsrätter, designbutiker och caféer för unga män med tjocka hornbågade glasögon. Kring Mariatorget hände ungefär samma sak. Hornstull släpade efter, men för den som ville se var det tydligt vartåt vinden drog.

Men det ställe dit jag flyttade 2001 var ändå lite annorlunda.  Jag flyttade till Södra Stationsomårdet, en av allmnännyttans sista stora innerstadssatsningar. På Fatburssjöns gamla övertäckta sjöbotten byggde man på 1980-talet en ny stadsdel. Här rådde hyresrätt. Här flyttade det in barnfamiljer och ensamstående föräldrar, pensionärer och unga, änkor och änklingar, arbetarklass och medelklass.  Husen var bra och hyrorna rimliga. Det var som ett sista flämtande andetag från ett döende folkhem.

Det hus jag flyttade in i var speciellt. Det var ett av de kollektivhus som allmännyttan lät bygga i Stockholm på 1980-talet. Det var på den tiden det fortfarande kunde föras framsynt och radikal bostadspolitik. Det har varit ett perfekt ställe att bo i för småbarnsföräldrar och ensamstående föräldrar och ja, de flesta. Det går att äta billigt i matsalen. Barnen har lekutrymmen. Det är inga problem att skaffa barnvakter. Det finns festutrymmen och snickarrum och musikrumk och bastu och gym. Det är ett hus där man pratar med varandra. Det är som en by mitt i staden.

Det var alltså detta hus som tillsammans med två grannfastigheter  blev bostadsrättsförening i tisdags. Jag skulle tro att 80-90 procent av de som bor i kollektivhuset Södra Station röstar på s, mp eller v, och jag tror inte att s är störst av de tre. Men när det handlade om att göra vår gemensamma egendom privat blev röstsiffrorna 44-19.

Det är så att man kan kräkas.

Samtidigt är förklaringarna så enkla, så tragiskt självklara. De som har drivit igenom privatiseringarna, hos oss liksom i andra hus i innerstaden, är de medelålders paren med  åtminstone hyfsad ekonomi. För dem har betet varit svårt att stå emot. Allmännyttan reas ut till priser som ligger cirka  40 procent under marknadsvärdet. Det är nästan alltid två grupper som röstar emot – ensamstående föräldrar och pensionärer, som kommer att ha svårt att klara räntehöjningarna framöver. Detta är på sätt och vis den breda medelklassens revolt mot det gemensamma. Visst kanske man fortfarande röstar rött vart fjärde år. Visst kanske man heter Björn Eklund och är radikal förläggare som ger ut  boken Jämlikhetsanden, där det visas hur klyftor och segregering gör oss olyckliga. Men när man får möjlighet att göra en del av kakan till sin egen går det inte att spjärna emot.

När sedan socialdemokratin och en trängd hyresgäströrelse vacklat i sitt försvar av den sociala bostadspolitiken har det inte precis hjälpt oss som försökt hindra ombildningarna. När det sker en viss marknadsanpassning av hyrorna – läs: något högre innerstadshyror, men långt ifrån rena marknadshyror – har det inte heller hjälpt till. Det har skrämt några, och det har framförallt blivit till bra förevändningar att svepa in ömma vänstersamveten i.

Det sägs ibland att den politiska framtiden avgörs av storstädernas medelklass. Då ser det onekligen rätt illa ut.

Annonser
Explore posts in the same categories: Politik

7 kommentarer på “Blåa Söder”

  1. Martin Says:

    Välskrivet och tänkvärt!
    (sade radhusägaren ;-))
    /m.

  2. Jan Says:

    Jahaja, misstänkte väl vartåt det barkade.

    Det är helt enkelt, för de allra flesta, för frestande att inte rösta för en ombildning med det rådande ränteläget. Utgången hade väl varit mera oviss om räntan varit högre.

    Jag är på sätt och vis lättad över att ha flyttat ifrån det kvarteret . Lättat över att inte behövt bli ovän med ett antal föräldrar på mina barns skolor som bor i fastigheten och som jag vet är för en ombildning (då de är trångbodda och ser ombildning som enda sättet att bo kvar på Söder och komma ur trångboddheten), samtidigt bedrövad över att inte ha kunnat stå på nej-sidan under händelsernas gång.

    Situationen med ombildning är ett typ-exempel på de situationer filosofer och ekonomer kallar för ”Fångarnas dilemma”. En situation präglad av villkoren att det är bäst för var och en att utföra en viss handling, samtidigt som utförandet av handlingar som denna gör så att alla får det sämre. För var och en är det bäst att köpa sin lägenhet till reapris och göra en bra affär, men alla får det samtidigt sämre eftersom tillgången till (gratis) hyresrätter minskar. Det finns två lösningar på problemet; antingen extremt hög moral hos de berörda (tillräcklig kraft att säga nej), eller ett förbud av situationer som denna, det vill säga förbud av rea-ombildningar (förbud används till exempel i skatte-situationen då det inte är frivilligt att betala skatt, alla måste göra det även fast var och en får det bättre genom att inte göra det, det är helt enkelt för frestande att låta beskattning vara frivillig eftersom för många då skulle låta bli, och alla då skulle få det sämre).

    Det allmännyttiga hus vi bor i nu, ett par hundra meter ifrån Jonas, kommer inte att ombildas. Men detta beror inte på att majoritet för detta saknas, det beror på en klantig bostadsrättsförening som inte ens lyckats styra upp insamlingarna av namnunderskrifter till en intresseförfrågan i tid, och nu har stadshuset sagt att det är färdigombildat för ett tag, men det tar väl fart igen efter valet i höst ty någon förändring av majoriteten i Stockholms stadshus lär det nog inte bli.

    Får väl lite cyniskt och krasst gratulera till den goda affären, men föreslår inte att du ska bjuda på nästa runda på Stinsen, det kan väl däremot bli en och annan sorgeöl på nämnda ställe nästa gång.

    • Håkan Blom Says:

      Visst är det intressant ur ett filosofiskt perspektiv. Var ligger priset jag är beredd att betala för att ge upp mina ideal? Hur har det sett ut historiskt. Tyvärr är känslan den att priset sjunkit.Plan B, förbud är tråkigt men kanske ända vägen.
      Håkan

  3. La Sueca Says:

    Mitt i prick som så många gånger Jonas. Mkt väl beskrivet hur det hela faktiskt går till, såväl i praktik som mentalt och privatekonomiskt. Sorligt så man kan gråta. Själv flyr jag innerstaden och flyttar till Upplands Väsby, där t o m den blå majoriteten inser nyttan av allmännyttan och har stoppat reautförsäljningen av Väsbyhems bestånd. 5 000 lägenheter måste finnas kvar i beståndet menar man för att man ska kunna vara en hyresvärd med kraft. Folk får fortfarande köpa, men i stort sett till marknadspris, vilket såklart minskar köplusten till nästan 0. Kanske är det så krasst att det behövs mer arbetarklass och ”nya svenskar” och mindre köpstark medelklass för att man ska inse den hyresreglerade hyresrättens värde?

    Åh, vad jag avvundas framtidens sociologer och urbanforskare som får ta sig an ämnet hur Stockholm på några få år lyckades riva ner ett av de mest lyckade bostadsexperimenten under hela 1900-talet. Jag älskar allmännyttan, huvvaligen trött på otillgängliga och ogenomskingliga privatvärdar som bara sitter och kliar sig någonstans i väntan på marksnadshyrorna (som kanske inte kommer!!!). Men jag kan inte svära på att jag heller hade orkat eller velat stå emot – på så vis bevisar jag din tes Fogelqvist! Hemskt på sitt alldeles eget privata sätt 🙂

  4. Lennart Lundquist Says:

    Va bra du skriver!
    Tilläggas ska att de där unga männen som sitter på fiken och som har tjocka hornbågade glasögon nästan alltid också har en klädsam skäggstubb. Det dräller av dom här i Sjöstaden – där vi också ombildat. Återkommer – kanske – till hur vi röstade.


  5. Jag känner igen mig och jag blev knäckt en hel dag när jag hörde att kollektivhuset röstade ja. Du skriver att det finns två kategorier nejsägare. Jag tillhör en tredje. Jag är medelklass, har råd att köpa, men säger nej för att jag är så fruktansvärt rädd att förlora den trygghet som kvarteret/grannarna utgör. Kv Piskan är mitt hem, här har jag hittat min lugna hamn i livet och här tänker jag stanna till dödagar.Jag känner mig som en lejoninna när jag försvarar det kvarter som under 30 år berikat mitt liv med så mycket. Viktigast i det livet är förstås grannarna, även de som som inte har råd att köpa, de som skulle bli underklass/resthyresgäster. Sällan. Grrrrr!!!

    • fogelqvist Says:

      Ja, vi tillhör också den där tredje gruppen – vi som väl har råd att köpa men som inte vill vara med om vad som sker. Jag håller tummarna för er i Piskan!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: