Ja, låt oss folkomrösta

Hur skulle de rödgröna kunna komma överens om Förbifart Stockholm? Vi var några som hade mardrömmar om den frågan. Vi anade dåliga kompromisser. När Carin Jämtin för ett tag sedan lovade att köra över mp och v i frågan såg det illa ut.

Men våra farhågor kom på skam. Den rödgröna överenskommelsen om folkomröstning år 2012 är oväntat bra. Det blir inte en omröstning bara om huruvida vi ska bygga motorväg eller ej, utan två tydliga alternativ ställs mot varandra. Ett stort antal miljarder till Förbifarten, eller lika mycket till satsningar på kollektivtrafiken? Tidigare opinionsundersökningar har visat på ett massivt stöd för Förbifarten. Men om frågan ställs som det nu föreslås, är jag inte alls säker på att motorvägsentusiasterna ska ta segern för given.

Kan Alliansen tänka sig att inte låta folket avgöra?

Förbifart till varje pris?

När allianspartiernas ledare i morse lovade att satsa 28 miljarder kronor på Förbifart Stockholm, var det valtaktik av den högre skolan. Beslutet fattades redan i höstas. Men alliansen vet att oppositionspartierna är djupt splittrade i frågan, och gärna hade sett att debatten fick vänta till efter den 19 september. Artikeln på DN Debatt satte stopp för alla sådana oppositionens fantasier.

Så Carin Jämtin tvingades alltså ut på banan. Hon lovar nu att socialdemokraterna ska köra över vänsterpartiet och miljöpartiet.

Förbifarten ska byggas. Punk slut.

Det ska bli intressant att följa fortsättningen. För tre år sedan sade Yvonne Ruwaida att mp aldrig sätter sig i en regering som bygger Förbifarten. Står det löftet fast?

Partitaktiken åsido – det tragiska är att vi fortfarande har en kompakt politisk majoritet för ett sådant här trafikprojekt. Det finns två skäl till att Förbifartsplanerna borde ha förpassats till de historiska arkiven för länge sedan. Det är ett projekt som innebär kraftigt ökade koldioxidutsläpp, om regeringens och Vägverkets prognoser för framtida trafik slår in. Man räknar ju med att biltrafiken ska öka med 40 procent(!) de närmaste 15 åren. Eller också leder oljebrist och snabbt stigande bensinpriser till att trafiken i själva verket minskar – och i så fall pratar vi om ett ekonomiskt slöseri av gigantiska proportioner.

Det har inte hjälpt att Naturvårdsverket avstyrkt satsningen, och förklarat den som oförenlig med regeringens klimatmål. Det har inte hjälpt att en samlad miljörörelse gjort detsamma. Det har inte hjälpt att landets ledande trafikforskare på KTH och SIKA kritiserat  projektet, utifrån både miljö- och effektivitetsskäl. Andreas Carlgren, Carin Jämtin och andra förespråkare brukar hänvisa till att det i framtiden ju blir miljöbilar och elbilar som ska trafikera Förbifarten. I själva verket utgår inte ens Vägverket från något annat än att den stora majoriteten bilar även år 2020 drivs med bensin. Och då ska man komma ihåg att Vägverkets prognoser utsatts för ganska förödande kritik, inte minst från KTH:s trafikforskare – läs här.

Nej, ingenting av allt det här har hjälpt. Förbifarten ska byggas. Punkt slut.

Men jag undrar om striden verkligen är över. Socialdemokraterna är långt ifrån eniga. De olika miljö- och klimatorganisationerna lär inte ge (s)-företrädarna en lugn stund det närmaste halvåret. Och hur skulle vänsterpartiet och miljöpartiet kunna tänka sig att backa?

Det här blir som sagt intressant.